Veteranresan del 1 - Eller hur 40 man blir 6

I Essen fick vi se många fantastiska tävlingsbilar och...

...Bertil blev glad när han fick se denna eftersom han ägt och renoverat en RSR-75 i Jägermeisters färger. Foto: Eric Lindgren

I november 1992 gjorde undertecknad tillsammans med några kamrater, en resa till Essen Motorshow. Anledningen var bl a följande:

1980 gick jag med i Porsche Club Sverige och fick medlemsnumret 382, något som förändrade mitt dåvarande liv. Äntligen hade man fått kontakt med likasinnade, dvs såna som var intresserade av de tre viktiga ”B:na” – Bilar, Brudar & Bärs. Jag minns att det var full fart på varje månadsmöte, som då hölls på Sheraton i Stockholm, och alltid innehöll intressanta gästspel och teman med bilanknytning. Efter dessa möten drog vi alltid en rejäl barrunda som kunde sluta ganska tidigt nästa morgon.




Ett bestående minne var även resan till Porschefabriken i Weissach som gjordes en höstvecka 1980. Vi var ett järngäng som under flera år hade väldigt roligt med våra bilar och på PCS arrangemang. Tyvärr utvecklades PCS till något helt annat än vad vi i järngänget uppskattade och många ur järngänget hade tappat gnistan.

Med anledning av ovanstående tyckte jag att det var dags att kontakta några av dem som var med när det begav sig. Jag började med att ringa Curt Währme, med medlemsnummer 47, som jag inte hade träffat på flera år. Samtalet blev glatt och vi började prata gamla minnen, något som resulterade i att vi bestämde oss för att få fart på ”veteranerna” igen med en aktivitet i gammal god stil. En resa till Essen och den årliga bilmässan där skulle säkert skaka liv i de flesta trodde vi.

För att så många som möjligt skulle kunna hänga med, skulle resan gå i ekonomins tecken, vilket för vår del innebar ett enkelt och för en del primitivt arrangemang så att ingen av kostnadsskäl skulle tvingas att avstå. Det här innebar även att eventuella fruar och fästmör inte skulle få följa med då dessa inte brukar trivas under logementsmässiga förhållanden.


Vi fick ihop en lista på 40 veteraner, bokade upp en rejäl turistbuss och bokade upp rum i Düsseldorf. Priset för resan beräknades till 2000 spänn och en inbjudan skickades ut. Jag var orolig att de 30 bokade platserna inte skulle räcka till, men den oron var obefogad.

Utskicket resulterade i att ett järngäng anmälde sig direkt, några ringde och tackade för inbjudan men kunde inte följa med samt några som inte kunde lämna besked. En månad före avresa hade vi tolv säkra plus en mängd ”velare” och vi beslöt oss därför att boka av den stora bussen samt några rum. En förlängd Dodge-van bokades istället och avresedagen närmade sig. En sista instruktion skickades till mannarna, per post eftersom detta var före internet, vilket resulterade i att ytterligare 6 stycken hoppade av…

Detta kunde ha knäckt de flesta men inte oss. Vi tyckte bara det var tråkigt att folk inte insåg sitt eget bästa och missade en kul upplevelse. Vi som åkte blev följande sex, presentation efter medlemsnummer i PCS:

Bosse Bergstedt, nr 29. Brandman och äventyrare från Linköping som kört Porsche sedan 1969.

Curt Währme, nr 47. Har bl a kört kursen på Ringen med en Porsche 935 och med Per Eklunds Super Star-Camaro som han fick låna.

Undertecknad, nr 382. Just då ägare av en ny Morgan + 8 samt en Buick Riviera-81 som familjebil. Reseledare eftersom då blir det rätt tempo, enligt de övriga deltagarna.

Mats Lindén, nr 445. Bilhandlare och racerförare, under denna period verksam med att exportera alla havererade yippie-drömmar i form av bilar.

Bertil Karlsson, nr 800. Ägare av Porscheverkstaden NIBO som idag är Porsche Service Center i Haninge.

Jan-Olov Johansson från Hallsberg. Den ende icke PCS-medlemmen som dock kört på Ringen och tävlat i historisk racing med en Volvo Amazon.

AVRESEDAGEN
I god tid anlände samtliga deltagare till samlingsplatsen som var Mattes bostad, alla utom Matte förstås. Med kunglig komfort skulle vi färdas i familjen Lindéns Chevrolet Astro med plats för oss sex. Fru Lindén meddelade att Matte var på väg, något som kunde tolkas precis hur som helst. Vi som känner Matte vet att t ex. Sthlm – Norrköping i hans planering tar en timme att köra, det är ju bara 16 mil. Fortfarande var det gott om tid men färjan i Göteborg skulle inte vänta på oss.

Efter 45 minuter ringde Matte från en av radarkontroll som polisen hade i närheten och meddelade att ”man skulle bara skriva ut böterna”. Bra, tänkte vi, då körde han kanske inte så fort i sin Cheva Caprice. Efter ytterligare en halvtimme sätter vi oss i Astron, för nu börjar tiden bli knapp. Då meddelar Stina oss att Matte inte får köra från platsen p g a indraget körkort. Vi tar med oss Stina för att köra hem Capricen och vid poliskontrollen ser vi herr Lindén ”hålla hov” inför ett stort antal poliser. Resultatet av polisens mätmetoder och Mattes framfart var en ”dubbling”. Matte muttrade något om att hans advokat skulle bli skitförbannad igen samt att det var cykel som gällde framöver men det var bara bra eftersom han började bli fet.

Fortsättning följer...

Av Eric Lindgren