Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Midnattssolsrallyt 2017 - Fina bilder av Magnus Jakobsson
152 st bilder
Fina bilder från RallyX på Solvalla av Magnus Jakobsson
82 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

Resan till Nürburgring - en riktig bilhistoria del 2


Här körs det ikapp nerför Fuchsröre. Foto: Eric Lindgren


En av fem pokaler höjs på avslutningsbanketten. Foto: Eric Lindgren

Efter ett par timmar med något starkt och lugnande att dricka återvände jag motvilligt till bandepån. In rullar då två 911:or med ett snöre emellan. I den bakre sitter ”min kamikazepilot”. Vad var det nu som hade hänt? Till saken hör att Mattes körstil vid denna tidpunkt var mycket krävande för växellådan. Istället för att använda bromsarna, skyfflar han i en lägre växel vilket ofta resulterade i låsta bakhjul. Efter en halv dags körning hade därför växellådan fått nog.


Skam den som ger sig. Efter en liten stunds letande påträffades en biltransport och vraket kunde forslas till närmaste Porscheverkstad. Tidigt följande morgon, samma dag som den egentliga kursen startade, kontaktades verkstaden och vi fick beskedet att man vill ha 14 dagar på sig för att byta växellåda.

Vid denna tid var Matte försäljningschef på Porsche Center i Stockholm och givetvis kunde han inte godta detta besked. Han lyckades få Porschefabriken att skicka en ny växellåda på garantin(!). Med hot, löften, böner och avslutningsfrasen – ”Aber wir sind ja doch kollegen, ob Du nach Stockholm kommst will Ich Dir helfen” lyckades han få sin ”kollega” att ha bilen klar till nästa dag. Till råga på allt fick han låna ”kollegans” frus nya Porsche Carrera under tiden.
Medan Matte stökade med detta tog jag plats som beifahrer i ett annat mer sansat ekipage. Under kursen tränar man den gamla banans hela sträckning i sektioner under sakkunnig ledning. Tidsschemat är tyskt , vilket innebär punktlighet med start i ottan. Fri åkning är det under lunchtimmarna och på kvällen. Då körs det ikapp, det kan jag lova, och många bilar är ordentligt preparerade.



Fördelen med att åka med som beifahrer är att man kan koncentrera sig på att lära sig den mycket svåra bansträckningen. Jag tyckte mig även märka att de nybörjare som åkte standardbil gjorde de största framstegen. På kvällarna är det hyggligt fart runt ölsejdlarna, men det höga tempot på dagarna tar ut sin rätt före midnatt, för de flesta. Efter två dagars träning är det dags för avslutningsprovet. Varje deltagare kör ett varv runt banan och blir bedömd av alla instruktörerna som nu står utplacerade runt banan. Vid bedömningen tas hänsyn till biltyp, att man åker idealspåret och att man kör med rätt attack och fart, dvs så mycket det går.

Efter avslutningsprovet är det dags för stor bankett och prisutdelning. Mitt resesällskap har lyckats lära sig köra så disciplinerat att han får 5 priser, varav de förnämsta är ”totalsegrare bland Sportfahrers” samt ”bäste Porscheförare”. Efter prisutdelningen kommer flera rutinerade tyskar fram och gratulerar den ”okände svensken” som har åkt ifrån en mängd snabba bilar och förare. Till höjdpunkterna hör fighten och omkörningen av en Porsche 959 - en värsting för 12 år sedan. En bekymrad BMW Alpina-ägare avslöjar att han aldrig tidigare har blivit ifrånkörd av en Porsche.

Vi firar ordentligt hela kvällen och i champagnetöcknet säger Matte till mig som han nästan tagit kål på att – ”Du behöver i alla fall inte skämmas för mig i de här sammanhangen”. Och det har han ju rätt i. Dock återstår för mig ett stort problem - hemresan. Förgäves har jag försökt få skjuts av någon annan, men inget passar.

Med skärpa förklarar jag för herr Lindén att skall vi någonsin mer sitta i samma bil så är det med mig bakom ratten. Med mig i förarstolen och en sliten ”dödsryttare” bredvid bar det av hemåt. Trots alla försök hade han inte lyckats förstöra de vid avfärden helt nya däcken men de lät som att åka på fulldubbade vinterdäck p g a att de numera var åttkantiga.

Mil efter mil avverkades, och efter några timmar var vi framme i Puttgarden, där en yrvaken Lindén konstaterade att det gick att förflytta sig utan att behöva ”marscha” i 260 km/tim. Snart hade vi även passerat Danmark och efter 13 timmars sträckkörning var vi hemma.

De följande fyra åren deltog jag i kursen med en egen bil eller en lämplig hyrbil, och då i sällskap med bl a Matte, Örnulf Wirdheim, Lennart Pehrson, Koit Vertee, Staffan Kaiser och Henrik Roos. Min främsta merit var att i detta fina sällskap vinna ett prestigefyllt sträckpris inför de svenska instruktörerna, samt att ta placeringen i gruppen efter välkände standardvagnsmästaren Rune Tobiasson.

Av Eric Lindgren





Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/stig_stor.jpg


Annons - Racing Bar TrophyAnnons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport