Svartamasken.com - Logotype

Senaste bilderna

Mingelbilder från STCC på Solvalla 2017 av Eric Lindgren
51 st bilder
Resan till Nürburgring med Volvo 745 GLT 1989
27 st bilder
Visa alla»

Annons - Test


Artikelarkivet

Med bensin i blodet - del 3 - Köttsliga lustar och provkörning av tävlingsbilen


Provkörningen av Belle funkade problemfritt för Mac. Foto: Bo Lindman


Pete lägger sista handen på några detaljer till Belle i verkstaden. Foto: Eric Lindgren

Till männens glädje stod nu bilen äntligen utrullad ur verkstan drygt en vecka senare. Strålarna från middagssolen reflekterades i de upputsade kromdetaljerna och lacken gnistrade i ljuset och det dova mullret från avgaspiporna nådde öronen på de uppspelta verkstadsmekanikerna. Den stod majestätiskt, ståndaktigt på asfalten med nya sulor, som en stolt jycke och vinnare på en skönhetstävling.



”- Den går alldeles perfekt maskinellt”, var det först Pete i sin overall och gröna tweedkeps, långt nerdragen över pannan som sade och dem andra nickade. Det var dags för testkörningen och ut ur macken kom Mac, i vit Racingoverall och motorglasögon. De svarta kraghandskarna satt på och han öppnade dörren och greppade rattkransen. ”- Nu är det upp till dig igen, men ta det lugnt nu med varvet”, hörde Mac att Pete sa. ” – Visst, jag kör varligt, jag lovar”, sade han och spottade i handskarna. ”- Fint och försiktigt som en grabb på sin första motorcykel.”

Charlie var också på plats, han tände en cigarett och inhalerade den ljuva röken, fint ackompanjerat till synen som mötte hans mörka ögon i belåtenhet. Nu hade stallet tre intensiva dagar till godo innan kampen på banan skulle avgöras och nu gällde det att Mac kom i någorlunda form och återigen få bekanta sig med bilen efter uppehållet. Mac tryckte ner kopplingen och varvade upp motorn som morrade under huven och kastade sedan i växeln. Han for iväg i en lätt sladd på gruset och lämnade dem andra bakom sig till allmän beskådning.



Motorn pulserade med sin melodiska och kraftfulla rytm ur avgaspiporna och Mac höll ett styvare grepp om ratten medan han petade i tredje växeln. ”Herregud, bilen sjunger verkligen”, sade han för sig själv. Motorn hade aldrig varit trimmad men levererade närmare tvåhundrafyrtio hästkrafter. Mac och Belle var i symbios med varandra och var i denna stund som ett. Belle var liksom besjälad, Jaguaranden i den hade vaknat, morrade, markerande sin ställning och spände sina muskler, redo för all vidsträckt asfalt världen höll för.

Nu i detta livsskede var det denna kärlek till bilar och speciellt den här som endast rörde Mac, när kvinnor inte längre gjorde det på det känslomässigt kärleksfulla sättet längre. Efter olyckan för sexton år sedan, så tjänstgjorde nu kvinnor som lockade sig till Mac endast tillfällig och ytlig sexuell förbindelse, känslolöst. Det var alltid det sedvanliga, de franska kyssarna, ögonens retfulla spelanden, smekningarna och sängkammarlätena. Tills klimax hade uppnåtts, i att han trängde in och stötte sina nakna höfter mot hennes och fyrar krampaktigt av sin stenhårda automatkarbin i hennes varma och fuktiga hölster... Fast det kunde man också lessna på till slut, det fanns inget högre värde att uppnå med en sådan belägring. Det tycktes ju faktiskt bara gå åt helvete med hans affärer, så det fanns ingen djupare meningen med dem, hade hans tankeliv om den saken stagnerat i form av ett kvarvarande i en mental återvändsgränd. Det var aldrig ömsesidigt, han påstod att han själv aldrig kunde bli förälskad igen. Någonting hindrade honom, han förmådde sig aldrig att älska utan bara förlusta sig med dessa kvinnor. De kunde aldrig vara eller bli som henne, eller stå som en acceptabel ersättning. Han satt därför fängslad i sitt ensliga elfenbenstorn utan verklighetsbetonad kontakt med omvärlden på så sätt. Men han klev ner därifrån emellanåt, med gänget i den nergångna macken rymdes trots omständigheterna mycket kärlek. Där lyste han upp till sina axlade förväntningar, där trivdes han godhjärtat. Som just nu, för nu infann sig han inte i ett känslolöst ögonblick, han satt där han nästan var skapt för att sitta: I sätet och bakom ratten på Belle, där han tryckte ner gaspedalen och accelererade upp i hundrafemtio kilometer med ett mäktigt trummande dån.

Landskapet forsade förbi ekipaget och Mac höll en stadig blick på vägen, dess skarpa kurvor och föränderliga väglag. Asfalten förbyttes till grus och han drog ner på hastigheten, en snabb nerväxling, ett försiktigt jämnt tryck på bromsen och sedan vänstersväng. Reglagen svarade honom bra, trots att bilen i sig var gammal så var också tekniken det. Men den var i sin bästa form, efter Clifford och Pete´s varma omsorg. Han hade kört sträckan många gånger och kunde den utantill. Vänsterkurva igen, denna gång något skarpare som han accelererade ut ur i hundratjugo kilometer i timmen, nu ut på den långa raksträckan och asfalten, åtföljt av en snabb tramp på kopplingen och uppväxling. Full gas ut, och han nådde Belles maxfart på tvåhundra kilometer. Vid det laget röt motorn sin vackra högstämma ur avgasrören och bilen började skaka av påfrestningen, det kändes i ratten och i sätet hos Mac att det gick fort, med äldre bilars mått mätt. Dem små knotten kolliderade med vindrutan och fläckade den med sin smuts av livlösa svarta kadaver. Av och till tog han en snabb kontrollerande blick på instrumentpanelen. Efter en stund var han tillbaka och Junior klockade honom med tidtagaruret sedan iväg igen, samma sträcka. Vägdammet rök efter bilen och det trummande dånet som de få åskådarna hade mötts av avtog igen.

Killarna packade ihop efter den lyckade testkörningen, utmattade. Dem skulle snart få fara hem för dagen, fast Clifford hade redan börjat kinesa i den avskrivna soffan i sällskapsrummet. Han snarkade ljudligt och blottade sina gulnade och sneda gaddar. Junior gick runt sakta och dansade en sällsam vals med skurmoppen över golvet och Charlie grinade illa av cigarettröken i de svidande ögonen. Han muttrade vid tanken, Sarah klagade så förbaskat på hans rökvanor igen. Hon tycktes ha blivit oresonlig och gnällig på senaste tiden. Hon förstod inte heller varför han spenderar så pass mycket tid med gänget och Belle. Hon hade aldrig varit närmare förtjust i motorsport och fordon. Sannerligen, han instämde med Schopenhauer, den framlidne stämningsdödaren: Äktenskapet fördubblar plikterna och halverar rättigheterna. Det var huvudet på spiken så det förslog. Som han ofta sagt – religion, humor och kvinnor, det var livets mest outgrundliga av ting.

Fortsättning följer…

Av Johan Lindgren






Fler artiklar

RSS icon  Prenumerera på Svartamaskens artiklar!




Senaste videoklippet

0/stig_stor.jpg


Annons - SM 11 årAnnons - aktuell motorsport